American Colonial Era Painter, 1738-1815 John Singleton Copley (1738[1] - 1815) was an American painter, born presumably in Boston, Massachusetts and a son of Richard and Mary Singleton Copley, both Irish. He is famous for his portrait paintings of important figures in colonial New England, depicting in particular middle-class subjects. His paintings were innovative in their tendency to depict artifacts relating to these individuals' lives.  Related Paintings of John Singleton Copley :. | Mrs. Daniel Hubbard | Portrait of Thomas Gage | Nathaniel Sparhawk | Mrs Samuel Hill | Young lady with a Bird and dog |
Related Artists:
Adeodato Malatesta
Italy (1806 -1891 ) - Painter
Andreas Schelfhout
(February 16, 1787, The Hague - April 19, 1870, The Hague) was a Dutch painter, etcher and lithographer, known for his landscape paintings. He belongs to the Romantic movement. His Dutch winter scenes and frozen canals with skaters were already famous during his lifetime. He became one of the most influential Dutch landscape artists of his century. He started as a house painter in the framing business of his father. He already started painting pictures in his spare time. After a well-received first exhibition in The Hague, his father sent him to receive proper training to Joannes Breckenheimer (1772-1856), a stage designer, in The Hague. He learned not only the technical aspects of painting, but also made detailed studies of the 17th-century Dutch landscape artists Meindert Hobbema en Jacob van Ruisdael. In 1815 he started his own workshop. Through his technical excellence and sense of composition and his use of naturalistic colours, he soon became famous also outside The Hague. In 1819 he was awarded the Gold Medal at the exhibition in Antwerp. In 1818 he became a member of the Royal Academy for Visual Arts of Amsterdam. He reputation continued to grow and in1822 he was given the rank of Fourth Class Correspondent of the Royal Dutch Institute. From then on, one exhibition followed after another. Initially he painted mainly summer scenes, beach scenes, and animal paintings. But as his initial winter scenes even had more success, he began to include them in his exhibitions. He was mainly a studio artist, relying on his sketches done en plein air. His sketchbook Liber Veritatis (Book of Truth) shows that he made about twenty paintings a year, among them a few foreign views. This indicated that he travelled abroad around 1825. In later years he visited France in 1833, England in 1835 (especially to study the works of Constable) and Germany. He provided training to several painters who would become famous in their own right : Johan Hendrik Weissenbruch, Johan Jongkind (one of the forerunners of the Impressionists), Charles Leickert, Jan Willem van Borselen, Nicholas Roosenboom, Willem Troost, the American Hudson River School Painter Louis Remy Mignot and his son-in-law Wijnand Nuyen. At the end of his career he put together a series of eighty landscape drawings, mainly recordings of previous paintings and watercolours. They were drawn in chalk and lightly coloured. His death marked the end of the Romantic period in Holland. He is considered a precursor of the Hague School
georg von rosen
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.